Blir ju yran till helgen. Däremot blir det inte så pass fullt ös som jag hade velat då det kostar närmare 500 kr per kväll att gå in på området. Nu står jag inför ett dilemma. Frågan lyder: vad flödar det mest av i mitt blodomlopp.. patriotism eller svenska popbeats? Översättning, ska jag gå på fredagen för att se Säkert! eller lördagen för presidenttalet? Sistnämnda är definitivt coolare men Säkert! har jag tjatat om sen hon släppte sin första singel.. argh! förstår de inte att det vore mer praktiskt för mig om det var på samma dag?! Någon som kan komma med bra argument för vilken dag jag borde välja?

 
Evert Ljusberg, Jämtlands president         Annika Norlin, alias Säkert!

Här sitter jag, i somriga fina kläder. Solen skiner ute, himen är blå och det är varmt. Jamen varför sitter jag inne då?! Nej just det, det fanns ju inget att göra här. Eller jo, det gör det väl, åtminstone en sån här dag, men jag hade helst varit nån fler än bara jag. Bara jag är inte kul. Jag är dålig på att roa mig själv. Jag frågade lillebror vad han skulle göra idag. Sova, var svaret. Ja, varför vara ute när det äntligen är fint väder när man sova bort dagen. Härlig inställning. Jag har iallafall varit vaken i 6 timmar nu, sprungit 5 km, tränat mage, städat rummet, läst lite tidning, deppat över min numera oplatta mage.. dumma sommar med dum öl och dum glass. Var tog min disciplin vägen?? Jag skyller allt på bristen av socialt umgänge..att vara så här mycket ensam fungerar inte för mig, det är tydligt. Se bara, jag har ju börjat blogga igen.

Jag gillar faktiskt såna, även om tidigare uttalanden om dem påvisat något annat. Vuxenleksaker är väldigt trevligt, speciellt när jag får vara med och leka med dem. Eller i detta fall, leka i den. Igår var sista lediga dan och jag fick äran att åka liten men snabb båt på sjön. Ibland fick båten guppa omkring i vattnet medan vi solade och då det blev för varmt for vi iväg och gjorde några raggar-rundor. Nåt som var intressant att se var att de människor (pojkar i åldersgruppen 18-39 år) som vanligtvis kör runt runt på samhället och spelar dunka-dunka musik har ett liknande system när de kör omkring i sina båtar. Femhundra meter båtkörning, sen står det 3-4 båtar sida vid sida och man diskuterar motordelar och hur full man var förra helgen (och hur full man planerar att bli denna helg). Ni kan ju försöka hävda att jag har fördomar, men det här är verkligen ingen fördom. Detta beteende hör liksom till små hålor som denna.

Vi var iallafall ute på sjön från 14 till 23 ca och det kan hända att en och annan drickbar limpa slank ner. Det var en brunbränd, men outhärdligt trött och lite mosig E-S som klev upp kvart i 6 imorse. Det är underligt hur vissa idéer man har endast är otroligt smarta fram tills man måste ta konsekvenserna av dem. Fast å andra sidan mår jag bra nu och tänker inte göra om samma dumma sak två dagar i rad, så imorron borde jag bara vara outhärdligt trött. Nu ska jag ta och biffa mig lite, mina biceps växer inte av sig själva.

Swish. Snart är fyra dagar förbi, jag som nyss tyckte det var måndag. Hann knappt tänka "aaah, äntligen ledig" innan dagarna runnit förbi. Har dock ännu denna kväll och imorgon kvar, så får göra det bästa av det. Nu kan man ju undra vad jag gjort de dagar som varit. Kan berätta att i måndags cyklade jag de 3,5 milen till stugan och det hade varit hur enkelt som helst om jag inte hade envisats med att ha en fullpackad ryggsäck med mig. Hade ingen känsel i ryggen när jag kom fram. Kvällen ägnades åt att softa med pappsen. Tisdag fick jag besök som stannade till idag så nu är jag helt plötsligt för mig själv igen. Ikväll ska jag iväg och grilla och mysa och imorgon ska jag släppa loss rejält med en hel eftermiddag av tvättning. Kick ass.

Nu är det dags för grillning!

House är inte bara min närmsta vän dessa dagar. Serien i sig har visat sig vara källan till en hel del grym musik. Som den här artisten, Brett Dennen. Snälla alla, ni måste höra hans Ain't no reason. Texten är underbar, musiken likaså. Det är precis sån här musik jag söker efter. Och jag blir lika överlycklig varje gång jag hittar en ny stjärna.

Tio arbetsdagar på elva dagar - jag trodde jag skulle få men för livet, men här sitter jag alltså, livs levande och gråter inte ens av förtvivlan. Jag mår faktiskt ganska bra. En enda ledig dag mitt i var allt jag behövde för att orka vidare. Jag kanske kan klara av några årtionden i arbetslivet trots allt. Phew.

Jag konstaterar: den här sommaren är nog den sämsta på åtminstone 10 år och inte bara på grund av vädret, kan jag tala om. Jag befinner mig i en håla utan nån att leka med. Jag gillar verkligen min arbetsgrupp, men det finns 3 personer i min ålder där varav 1 skulle jag kunna tänka mig umgås med på fritiden..fast hon bor inte ens i den här hålan. Hon bor i en über-minimal håla utanför den här hålan. Jaja, min poäng är att min bästa vän fortfarande heter Gregory House. Fast han är en idiot. Men hur kräsen var jag nu igen.

Det är ännu mer irriterande att jag befinner mig här när kompisar i Umeå ringer fulla och glada och undrar varför inte jag är med och festar. Ja varför är jag inte det?? Försöker förklara, men jag hör på dom att det inte riktigt går hem. För att det inte finns nån vettig förklaring. Men äsch, jag åker tillbaks den 12:e augusti. Ja just det, om jag har nånstans att bo. Crap.

Har väl alltid någon musik jag gillar mer än någon annan, varje dag. När det känns meningsfullt att nämna så gör jag det. Som idag. Finns en festival jag så gärna skulle vilja åka på, men pga avstånd, pengar och det faktum att jag jobbar så blir det inte av. Ett av mina favoritband spelar där, jag trodde aldrig ens de skulle komma till Sverige och spela. Iron & wine heter bandet. Guldkornet heter Trapeze Swinger, men även He Lays In The Reins är fenomenalt bra. Det är den typen av musik som man kan ha på medan man ligger och vilar, och drömmer sig bort. Bra tänkarmusik. Man får riktiga myskänslor. Min winamp kommer iallafall nöta den musiken idag.

Jag vet inte om det var för att det blev extra mycket sömn igår eller om det var för att jag hade saker att göra hela dagen idag som gjorde att tiden bara rann iväg. Vilket det nu är så spelar det ingen roll, det var bara otroligt skönt att få gå hem. Har tagit igen den träning jag förlorade igår också, men känns som jag ligger på plus minus noll för söta gamla tanter bjuder gärna på fika och idag kunde jag faktiskt inte komma undan..tänker inte säga varför, men jag hade väl blivit ovän med tanten ifråga om jag nekat just idag. Ja men då blir det så här. Mer fika - mer träning för E-S. Ett eller två kilo behöver jag bli av med, så det är strikt diet och mycket träning som gäller framöver. Petig? Jomenvisst, det har jag blivit den senaste tiden. Och jag vet att om jag släpper efter lite så tappar jag snart kontrollen helt. Bättre att ha stenkoll än noll koll. Faktiskt.

Funderar faktiskt på att göra matschema, då är det svårare att fuska. Tips på bra mellanmål mottages tacksamt, gärna proteinrika sådana. Fast det är klart, utan pengar kvittar det egentligen, då blir det hur som helst väldigt enformigt och obra. Träningen sköter jag faktiskt ganska bra om jag får säga det själv. Styrketräning 2 gånger i veckan, alla muskelgrupper, och löpning 5 km varannan dag. Det duger, iallafall nu när jag jobbar, orkar inte mer än så här då. Jag vet, jag är klen.

Nej, dags för House, spännande nu.

Vilken klen typ jag är. Orkar inte ens jobba 6 dagar i rad utan att bli som en trasdocka. Idag var min styrketräningsdag, men jag var så trött efter middagen att jag somnade.. 2 timmar sömn, ingen styrketräning. Får väl låtsas att jag behövde den extra sömnen. Och för att det ska ge nåt att jag sov ikväll så måste jag nog lägga mig snart igen. En slags reboot antar jag. Jobbar imorgon alltså, sen är jag ledig en hel dag, yeah. Vad ska jag hitta på för crazy då tro? En spännande förmiddag med tvätt och jogging blir det.. eftermiddagen är helt fri. Kommer antagligen sitta och stirra dumt framför mig, för att jag glömt bort vad man gör då man är ledig. Och sen kommer dagen vara över och jag är på jobbet igen. Är det så här det är att vara i arbetslivet? Får man ångra sig? Jag kanske ska se mig om efter en rik typ iallafall, som jag sa att jag skulle när jag var liten (jag har varit liten hela mitt liv, faktiskt).

Nej, det är absolut inte synd om mig, jag har egentligen ingen som helst rätt att klaga, tänkt på de som faktiskt har problem..osv. Det är ju toksvårt och inte särskilt uppskattat att gnälla över sånt här inför folk, så jag gör det i smyg istället, på en blogg. Moget. Nej faktiskt.. jag gnäller inte. Inte egentligen. Jag trivs för det mesta med jobbet, jag har en bra arbetsgrupp, jag tjänar pengar, allt sånt... om jag bara inte var så trött. En enda natt med lite mindre sömn och det leder till detta? Nu vet jag det till nästa gång iallafall. Det är inte värt det. Påminn mig om jag skulle glömma (vilket jag med all säkerhet kommer göra). Nu är det dags för mer sömn. Kul dag.

Det blev faktiskt en lugn hemmakväll igår precis som jag förutspått. Snart får jag ta över som horoskopsförfattare på aftonbladet. Min barndomskompis ringde vid halv tio och undrade om jag inte skulle komma och festa, men hon förstod ju att det skulle bli tungt eftersom jag jobbade idag också.. tråkigt bara att vi inte fick ses. Men hon skulle tydligen vara hemmavid om en vecka så det går nog att styra upp. Sen har vi ju storsjöyran också, det får inte glömmas bort.

Vaknade iallafall av väckaren imorse vilket är lite ovanligt, men då gjorde jag antagligen rätt i att inte gå ut igår. Usch, va sliten jag börjar bli. Hur som helst.. precis när jag börjat bege mig mot jobbet strax innan sju så kommer tre, något alkoholpåverkade killar förbi och blev glada att se att någon annan var i farten. De trodde jag skämtade när jag sa jag skulle på jobbet, det var ju mitt i natten! De skulle och skrämma livet ur nån stackare i ett näraliggande hus och undrade om jag ville följa med. En annan gång, sa jag. När jag sen cyklade iväg så ser jag två killar mitt på vägen. Ena pinkade och den andra släpade på en kundvagn full med...ja, jag har ingen aning. De var också jätteglada att se mig och vinkade och ropade något som jag (tack och lov) inte kunde höra på det avståndet. Jag vinkade glatt tillbaks iallafall. Trevligt med marknader.

Halva dag 4 har passerat, 2,5 dagar kvar. Det rullar på, och hyffsat smärtfritt får jag väl säga. Det som känns tungt är att när jag väl är ledig så måste jag plugga på omtentorna som är i augusti. Härliga liv. Fast det kvittar väl, det verkar inte bli så mycket sommar iallafall. Det är 13 grader idag och inte en solstråle så långt ögat kan nå. Skönt löparväder iallafall, alltid något. Nåja.. dags att göra lite nytta.

Saker blev väl inte riktigt som jag tänkt mig igår. Väldigt sällan det blir så har jag insett. Hur som helst så skulle jag på 30-års kalas. Tog mig ju dit, men de som var där var dyngfulla hela bunten för de hade festat sen kl 15. Fast efter ett tag drog vi igång lite kubb-spel och då blev det genast lite trevligare. Onödigt att säga vem som vann. Vi. Med 2-1. I kicked ass.
Festen var halvdöd när vi kom dit så vi drog igen efter kanske 1 ½ timme, vidare till en av grabbarnas hus.. det är nu när folk i min ålder börjar ha hus som jag inser att jag inte är någon värsting-ungdom längre. Huga. Iallafall.. där spelades det lasse stefans (eller stavas det med z? såå mkt coolare då ju..) och dracks vodka från en bag-in-box. Nej, jag hade aldrig sett det tidigare..men självklart skulle nån komma på det också.

Hur som helst.. det blev lite att dricka igår, men det tog bra. Jag gav upp redan 10 i 11 och visade än en gång prov på att jag börjar bli en gammal gumma och somnade väl dryga timmen senare. Var lite extra trött imorse och magen har varit arg på mig hela förmiddagen, men inte värre än att jag kan överleva dagen. Ikväll blir det ingen utgång, utan bara jag och en bra film. Jag klarar alltså inte ens två halv-dagars. Kan ingen skriva gumma i pannan på mig?

Oj vilken slitsam dag jag har haft. Till största delen har mitt slit bestått i att stirra hål i väggen. Ganska jobbigt kan jag tala om, för att inte säga omöjligt..! Det är nästan så jag skäms för att jag får betalt. Men tro mig, jag hade mycket hellre varit i farten hela dagen. Oh well. Dag 1 har alltså passerat, 5 dagar kvar. Då är jag ledig en dag och sen 4 dagar till. Men det går nog rätt fort, jag har ett trivsamt jobb när det väl finns något att göra. Jag jobbar i hemtjänsten om jag missat att berätta det.

Livet i övrigt är väl sisådär. En sak jag verkligen ser fram emot är ett kalas jag ska på imorron kväll, då jag kommer få träffa en barndomskompis. Vi har setts som hastigast nån gång då och då sen gymnasietiden, men inte är det ofta. Så jag är jätteglad att jag ska få träffa henne lite mer imorron! Har handlat lite öl, men det blir inte så många med tanke på att väckaren kommer stå på 06:00 dagen efter. Men jag är vuxen nu har jag hört, så jag ska väl kunna dricka med måtta. Och jag blir aldrig dålig på öl. Ja, jag kommer vara trött och grinig på lördag, men det får det vara värt. Sova kan man göra sen. Förut sa jag att jag skulle sova när jag blir pensionär, men snacka om idiotiskt att sova bort dagarna när man äntligen slipper jobba och kan göra lite kul saker istället. Det är ju då jag ska göra allt jag inte gör just nu. Hmm.

Nä, nu blir det att ladda i någon timme, sen blir det bodypump homeversion.

Många foton det blev. Eller så strejkade min kamera och det blev inga foton alls. Lite tråkigt att kameran säckar ihop under den period då det är roligast att fotografera. Fast ja.. ni vet ju var jag befinner mig. Hur mycket roligt händer det egentligen här. Jaja.. tänkte just säga att jag ska sluta gnälla, men jag måste få gnälla lite lite till. Solade några timmar idag och det känns verkligen som att jag glöder. Inte alls behagligt. Men som vanligt använde jag ingen solkräm så.. de tre magiska igen, ni vet vilka. Men färg har jag fått och brunare blir jag. Vilken fantastisk tur att det finns värsta beachen att glassa runt på med min solbränna. Vilket egentligen kvittar eftersom jag ändå inte känner mig i tillräckligt bra form för att glida runt på en strand i bikini. Skumpa runt snarare. Ok, det är inte så illa, men jag är uppenbarligen lite bitter idag så ni får helt enkelt stå ut. 

Imorron börjar alltså jobbet igen och på ett sätt tycker jag faktiskt det är skönt att jobba mycket. Det innebär att jag har något att göra och att jag får pengar för det. En rätt bra kombination tycker jag. Har inte direkt mycket annat att pyssla med här på byn så varför inte göra nåt vettigt. Fast det förändrar förstås inte det faktum att jag gärna hade haft något annat att pyssla med också... men vad? Har glömt hur mycket jag hatar att vara ensam. Jag blir svältfödd på socialt umgänge här. Snart bara en dryg månad kvar tills jag får åka tillbaks till Umeå. Det kommer att gå fort.. det måste gå fort.

Eller nåt sånt. Är nu ledig i två dagar innan min jobbigaste vecka hittills börjar. Sex dagar i rad med jobb, jag kommer vara riktigt less sen. Under tiden kommer dessutom det enda roliga som händer i min lilla hemort pågå och jag kan inte vara med och leka. Nu är det faktiskt så att jag sa att jag kunde jobba den här helgen så de tre magiska orden är: skyll dig själv. Men det är alltid väldigt lätt att ångra sig. Och värst när jag inte har rätt att gnälla över det. Jag intalar mig själv att jag inte kommer bry mig det minsta. Vad jag däremot kommer göra är att ignorera det faktum att jag ska upp tidigt och jobba på söndag morgon och vara ute och flänga lite iallafall. En natt med lite sömn överlever alla. Men bakis på jobbet tänker jag inte vara.

Idag är det soligt väder också, kan man tänka sig. Snart kommer min mor och hämtar mig, vi ska ut till skogen där de spenderar i princip hela sommaren. Den här gången följer Diego med, så han får springa omkring lite i gräset. Jag kommer mest troligt befinna mig på en filt på gräsmattan med en bra bok, det känns som en bra aktivitet idag. Har ju redan gjort dagens ansträngning i form av 5 km jogging så nu är jag värd lite skön vila. Tänkte iallafall fota en del nu, lite allt möjligt, så kanske det dyker upp lite bilder här senare i veckan. Dags att röja undan i lägenheten lite nu.

Jag kunde visst inte hålla mig ifrån bloggandet trots allt. Om det beror på att jag saknar själva bloggandet eller på att jag är så sjukt uttråkad är jag lite osäker på, men oavsett vilket så är jag tillbaka, om än på obestämd tid. Jag befinner mig i en liten håla i västernorrlands inland, där jag bland annat träffade min första kärlek, upplevde min första fylla och genomgick min tonårsrevolt. Det är alltså med blandade känslor jag för första gången sen jag flyttade hemifrån vid 19 års ålder spenderar en hel sommar här. Jag är inte här för att jag längtade tillbaka. Jag är inte här för att jag har en mängd kompisar här som jag väldigt gärna ville träffa.
Jag är faktiskt här.. för att jag tänkte att jag skulle vara lite med familjen i mer än bara några dagar, som vid jul eller midsommar. Detta var en tanke, som slank ur som en faktisk mening och innan jag visste ordet av så hade jag sommarjobb här. Fråga mig inte hur det gick till. Men nu är jag iallafall här. Myggen biter mig, den jag spenderar mest tid med är en påhittad figur vid namn House och värst av allt...ja ni som känner mig kan ge mig en tröstande klapp på ryggen nu..möjligheterna att träna här är något begränsade.

Ja, jag är ute och joggar en del, på ett spår som är 2,5 km långt, vilket innebär åtminstone samma varv två gånger. Ni förstår vad jag får utstå?! Sen var det ju det där med styrketräning. Lillebror har 2 hantlar.. men viktplattor med bara två med samma vikt..så jag får mixtra lite så jag får samma vikt på båda hantlarna. Jag säger inte att det inte funkar, för det gör det väl.. men det är inte Iksu. Jag saknar Umeå. Jag saknar mina kompisar. Det är tur att jag tjänar pengar: Vad som är mindre tur är att jag inte kommer se skymten av de pengarna förrän i slutet av augusti. Fast å andra sidan finns det roligare saker att lägga dem på när jag väl är i Umeå. Nåja.

Jag kan bara gissa att de flesta som läser detta (om nu någon alls gör det) så kanske man kan misstänka att bloggen är återupplivad pga tristess. Må så vara. Så länge det roar mig så är väl ingen större skada skedd. Och skulle det vara så att någon vill läsa det jag skriver så kanske jag till och med roar någon annan samtidigt. Hur det nu än är med den saken.. jag är tillbaka. Vare sig ni vill det eller inte.