Idag skulle min syster blivit 29 år om hon fått vara i livet. För mig är det underligt att som hennes lillasyster nu blir äldre än henne för varje dag. Hon hann inte ens fylla 25 och hade så mycket framför sig, så många planer och drömmar. Innan hon åkte hade hon träffat en kille, som jag också fick tillfälle att träffa efter det hemska inträffat. Jag är övertygad om att om hon levt idag hade hon varit gift och kanske också haft barn med denna kille. Vi hade en plan, jag och syrran, om att vi skulle bo i samma stad en dag, så vi kunde ses oftare. Mitt hjärta krossas varje gång jag tänker på det.

Hon var för mig som en kompis som man kan ha kontaktuppehåll med ett längre tag, men när man sen ses är det som att ingen tid har gått, allt bara stämmer. Vi tålde inte varann när vi var små och delade rum, men med handen på hjärtat, vem kan dela ett 12 kvm stort rum med en annan person utan att bli galen. Så fort vi fick varsitt rum kom vi plötsligt bra överens och det blev bara bättre och bättre med åren. Jag är glad att jag valde att stanna längre den sista sommaren, för att få träffa henne mer. Jag önskar jag visste då vad som skulle hända så jag kunde varna henne. Men så tänker nog många. Idag är iallafall hennes dag och hon finns i mina tankar, idag som alla andra dagar. Jag glömmer dig aldrig älskade syster.