Så jag är bara allmänt illamående kan man säga. Omtenta imorgon. Hela min framtid hänger på den och det är inte ens en överdrift. Klarar jag den inte så står jag utan studielån från csn, och dessutom krav på återbetalning på det jag lånat tidigare från csn. Första räkningen på närmare 1500 kr ska vara betald sista september. Lägg till lite personliga problem så har ni ett härligt illamående som håller i sig från morgon till kväll och som givetvis är frekvent återkommande i mina mardrömmar.
Worst case scenario är att jag måste hoppa av utbildningen och flytta hem till Jämtland. Det var inte alls den framtidsvision jag hade. Till en början var det förvisso att mitt jobb skulle bestå av att ligga och glassa på en strand i något varmt land och få äckligt mycket betalt, men min andra framtidsvison är jag på god väg mot nu och helt plötsligt krossas den i tusen bitar för att jag är totalt värdelös på företagsekonomi. Inte helt otippat egentligen, men trodde verkligen inte att det var där det hela skulle raseras. Sen kan man också ifrågasätta varför jag väljer att uppdatera min blogg just idag, då det är som mest stressigt med plugget. Ingenting är som det ska vara.

Jag har flera saker på en och samma känga. Mina offer idag är alla postorder-företag. Ellos, H&M, Haléns etc. Förut var det ok, på den gamla goda tiden. Då kom det en katalog för vår/sommar och en för höst/vinter. Tydligen ger det för lite uppmärksamhet och reklam till dessa företag då de numera skickar ut en specifik katalog för varje enskild årstid. Och inte bara i en version. Först kommer originalet. Sen kommer den med nytillkomna varor tillagda. Efter det kommer katalogen med reafynd. För att inte tala om de tunnare extrakatalogerna med specialerbjudanden. Tyvärr är det ju så att om ett företag börjar med eländet så måste alla andra följa efter. Ja det var anledning nummer 1 till att de får min känga idag.

Anledning nummer 2. Jag kollar faktiskt i de här katalogerna då jag är barnsligt förtjust i det, nåt som hållit i sig sen jag var liten och klippte ur både kläder och möbler för att sedan klistra ihop mitt drömhem på ett vitt A4-papper. Jag hittade idag flera plagg jag verkligen kunde tänka mig beställa. Gick glad i hågen till datorn, sökte upp hemsidan för att möjligen beställa mina fynd. Tror ni nånting fanns kvar av det jag ville ha? Egentligen är det en dum fråga då den har ett så självklart svar. Det som de visar i katalogen har ju funnits ute på nätet sen tidigare, och även om det handlar om några dagar så har folk hunnit göra slut på allt som är värt att beställa. Detta resulterar bara i en arg och bitter E-S. Så här har ni, dumma postorder-företag. Dagens känga är tilldelad er.

Idag blir det inget nytt fynd...kanske nygammalt? Tog hem Coldplays senaste album för några månader sen, lyssnade snabbt igenom och dömde ut. Av nån anledning la jag ändå in det på playlist för någon vecka sen och helt plötsligt är i princip varje låt på albumet magisk. Ibland kanske man är mer mottaglig för en viss sorts musik, det är den enda förklaring jag har för detta fenomen. Men självklart är några låtar bättre än andra. Lyssna gärna på Strawberry swing (favoriten), Cemeteries of London och helt sångfria Life in technicolor.

Jag var på bodycombat igår, andra gången i mitt liv men den här gången var det roligt. Förra gången var instruktörerna två tjejer i militärfärgade outfits som gav ifrån sig stönande ljud och spelade "I'm too sexy" under passet. Jag hoppas att de andra på det passet liksom jag innerst inne önskade att de stannat hemma och pillat naveln istället. Hur som helst var det bra instruktörer den här gången och musiken innehöll inga opassande ord eller ljud. Efter ett tag när man står där och sparkar och ska ta i för kung och fosterland (förutom att jag nog tar i för president Evert Ljusberg och Jämtland istället) så kände jag hur ilskan ökade i takt med varje spark. Snacka om att få utlopp för sina frustrationer. Just då kändes det som att jag hade kunnat skada nån, fast antagligen var det så att hade nån stått i vägen för mina sparkar hade det varit jag som föll först. Inte bara för att jag är lite för klen utan för att de flesta är längre och väger mer än mig. Men det kändes bra att få inbilla sig för en stund att jag var farlig. Även om jag aldrig skulle få för mig att slå nån.

Det är idag som alla lösningar på företagsekonomi-uppgifterna ska komma till mig som en blixt från en klar himmel. Så här kommer jag sitta och vänta. Kan nog bli en långsam dag.

Jag börjar misstänka att alla, nya eller gamla, band slåss om att få vara soundtrack på någon av alla serier som det flödar så friskt av just nu. Och jag måste säga att de väljer bra band till soundtracken. Det är alltså inte bara i serien House det förekommer, utan även i serien Californication som jag precis börjat se. Bandet heter Harvey Danger och låten Little Round Mirrors. Enjoy.

Det blev visst lite väl mycket svammel i mitt förra inlägg, men så satt jag och internet-festade med en kompis också. Det är en helt annan historia som jag inte tänker gå in på här. Jag lovar hur som helst att inte prata en massa strunt i fortsättningen, det mår ingen (allra minst jag) bra av. Eftersom mina illa åtgångna benhinnor hindrar mig från att springa om mornarna så tänkte jag åtminstone ta en promenad. Tyvärr blev jag alldeles för lättad när jag såg att det regnade. Har jag blivit lat?? Hemska tanke. Nu blir det spinning hela veckan.

Idag skulle jag upp tidigt, komma iväg till skolan vid nio, sitta med näsan i böckerna och innan dagens slut förstå allt om företagsekonomi. Klockan är nu nio, jag sitter i mina sovkläder med en kopp kallt thé framför mig. Stämmer inte riktigt överens med min vision. Oh well. Bättre sent än aldrig, eller? In i duschen med mig.

Tänker inte skriva så mycket mer än att det här är grym musik, tror det var min fina vän I som introducerade mig till denna grupp. De heter Modest mouse och lyssna speciellt på Float On och The World At Large.

Ja så sitter man här... jag lyssnar på skön musik av Elmo och tänker tillbaka på Lulekalaset förra året, då vi såg denna eminenta artist live, jag och mina sisters in crime. Det är en del av mitt liv jag aldrig, aldrig kommer glömma..den sommaren. Puh. Den här sommaren har varit nåt helt annat, men inte dålig för det. Bara annorlunda. Ikväll hade jag faktiskt inga planer och den senaste timmen eller så har jag pratat med min bästa vän på msn och tänkt tillbaka på gamla tider. Man glömmer lätt en del saker, och då är det bra att det finns personer som kan påminna en. Om både bra och dåliga saker. Men framför allt har det påmint mig om att det finns saker värda att minnas, även om det känns som åren bara flugit förbli utan att sätta spår. Spåren har satts, och jag tror de behövs spelas upp igen då och då. Vissa saker tål att spelas på repeat mer än andra förstås, men det är väl så det är med livet. Upp och ner, ner och upp.

Något jag insett mer och mer, ju längre jag varit singel, är att jag måste kunna göra mig själv lycklig, jag ska inte behöva nån annan för att trivas med livet och må bra. Jag tänker inte lägga ner all min energi på att hitta någon som kan komplettera mig. Jag ska lägga ner all min energi på att förstå att jag är bra som jag är. Det är mitt nya mål här i livet. Jag ska ta vara på de fina vänner jag har, göra sånt jag tycker om, som jag trivs med. Jag tror tyvärr att det är så att om någon kille vill komma mig in på livet nu så blir det inte lätt. Mitt känslomässiga liv känns lite som en gummivägg just nu. Allt som kommer emot det studsar tillbaka. Kanske förblir jag ensam, kanske inte. Just nu kan jag inte prioritera det iallafall. Nu ska jag fortsätta min lördagkväll med mer vänskapligt surr och mer bra musik. Ha det gott.

Så var jag äntligen här igen. Det kan hända att det var bra för mig att spendera en sommar i lilla hålan. Det fick mig att inse att jag aldrig vill bo så igen. Jag måste få en möjlighet att vara anonym. Bosätter man sig i en håla får man räkna med att alla vet var man bor, vilken bil man kör och vad man använder för tandkräm. Tidigare har jag tänkt att ja, kanske kan jag bo i en annan håla nån annanstans i Sverige, så länge det inte är den håla som jag kommer från. Men. Jag tror det är mentaliteten jag inte klarar av. Alla känner alla, alla vet vad som händer omkring en, man får liksom aldrig ha nånting för sig själv. Man är inte anonym. Inte sagt att jag vill bo i en stad, om jag får familj alltså. Men det är antingen eller. Stad eller obygd. Typ. I en lägenhet vet man max vad grannen under- och ovanför gör - och det oftast ofrivilligt. Jag vill sköta mig själv och skita i andra. Summan av denna diskussion är alltså ingen håla. Intressant.

Jag kom iallafall till Umeå igår, kom inte in i rätt lägenhet till att börja med, då det är svårt utan nyckel, så jag bodde hos andra vänner natten till idag. Nu är jag dock någorlunda installerad i rätt lägenhet och har haft en ganska skön dag (eller schön, som Ceken hade sagt) med morgonjogging, en tur till Strömpilen, bodypump och trevligt kortspel hos vännerna i lägenheten tre trappuppgångar bort. Jag förlorade tyvärr, men just idag orkade jag inte vara en dålig förlorare. Det är annars något som förknippas med min person.. jag vet inte vad som gick fel ikväll, men jag varken fräste eller kastade något ömtåligt i väggen. Kanske, kanske är det lyckan över att åter vara i Umeå.

Sista dagen på jobbet avklarad. Jag har lovat tre vårdtagare att skicka kort till dem och hos en fick jag lov att skriva ner min adress så hon kunde skriva till mig. Dagen var fruktansvärt seg med få vårdtagare att gå till och när man dessutom har sovit för lite och befinner sig i en soffa så ligger man farligt till..fast jag somnade inte. Men det var nära. Både vårdtagare och kollegor frågade vad jag gjort som var så trött. Och det räcker visst inte med att säga att man sovit för lite. Då vill de veta varför. Så jag sa som det var. Att jag lagt mig sent.

På onsdag bär det av till Umeå igen, äntligen. Tyvärr vet jag inte ännu hur jag kommer bo (tror det är dags att ta reda på det ikväll) och oavsett var det blir så kommer jag måsta ägna mig åt studier 24 timmar om dygnet för att vara säker på att klara en omtenta. Fast det är egentligen omtentor som i plural, men en måste jag klara för annars anser csn att jag varit för lat och ger mig inga pengar. Det är då det kan bli smått krångligt att plugga i höst. Men skam den som ger sig.

Nu är jag trött och grinig. Men först träna. Sen umgås. Sen får jag sova, men lär som vanligt vakna snortidigt. Så går det när man skaffat sig en skaplig dygnsrytm. Oh well. Dags att biffa.

Lite oväntat så har jag insett att jag faktiskt har fastnat för några av de gamlingar jag gått till i sommar. Vissa lämnar inga direkta avtryck, men så finns det de där andra. Tanten B som av någon outgrundlig anledning alltid fyrar av ett förnöjt leende när jag kommer. Det första hon sa till mig på lördag morgon under dunderhelgen var "jaha, är du bakis? ääh, säg som det är nu!". Det var jag faktiskt inte. Jag är en vuxen och ansvarsfull kvinna. Host.

Sen har vi gubben T. Han brukar sitta och skämta och skratta, jag skrattar också fast jag inte hört ett ord av det han sagt. En av gångerna då jag ansträngde mig för att höra det han sa så sa han "det finns ett leende i dina ögon som jag vill tolka, men jag tror inte jag hinner det innan du slutar"..
Gubben M som jag brukar sitta och snacka skit med på eftermiddagarna, eftersom han antingen redan gjort middag själv eller förätit sig på kakor istället. Det finns många fler som jag aldrig kommer glömma, men just de här tre, de är speciella. Känns jobbigt att jag inte kommer få se dem igen. Jag vill inte bli bitter när jag blir gammal, jag vill bli som dem.

I slutet på denna månad kommer äntligen lönen för mödan. Eller ja, lönen kommer iallafall. Det finns några det-går-inte-att-inte-köpa-saker som jag tänkte införskaffa. Dels är det en digitalkamera. Det blir en Canon Digital Ixus 80 IS. Nån som har en sån kamera och skulle påstå att den är bra? Har redan hört mycket bra om den, men man kan aldrig få för många omdömen..tror jag. Måste nummer två är en mp3-spelare. Man skulle kunna tro att om man tappar en sån i ett elljusspår mitt i vintern i utkanten av en liten håla så får man tillbaks den bara man går tillbaka och hämtar den. Det verkar dock som den enda andra motionären i området råkade befinna sig där ungefär samma tid och som dessutom hade vissa drag av kleptomani. Så jag behöver en ny mp3-spelare. Finns ju egentligen bara ett märke och det är iRiver, modell T60 4 GB. Jag vet redan att den är bra, och den här gången ska jag ha radio. Finns aldrig en stationär sådan i närheten när det är mammas nya kille.

Andra saker jag önskar mig är massor med nya träningskläder, för jag är på tok för lat för att orka tvätta så ofta som min träningsklädesgarderob kräver av mig just nu. Ja och det viktigaste... en otroligt snygg och vältränad hunk som dessutom råkar avguda mig och marken jag går på. Var är han?

 

Ur dagens DN, 2008-08-05:

Hustru vägrade släppa ut surfande man

Polisen i Bergen har fått ingripa i ett ovanligt gisslandrama, efter att en tonåring anmält att hans mor höll hans far inlåst i sovrummet. Kvinnan hade ertappat mannen med att surfa på internetsidor som hon enligt polisen "inte tyckte om". I vredesmod stängde hon in sin äkta hälft i sängkammaren och vred om nyckeln. Efter ett dygn utan att mannen fått varken mat eller vatten hade emellertid parets son fått nog och tillkallade ordningsmakten. Polisen uppger att maken inte velat anmäla hustrun och att "de är vänner igen".

Hahaha. Detta förgyllde min morgon.

Jag må vara House-nörd, men musiken från serien är fortfarande oslagbar. Jag hittar nya artister hela tiden. De är grymma på att få in rätt låt vid rätt tillfälle också och då blir den ju ännu mer effektfull än om man bara skulle ha hört låten i sig självt. Den här gången är det en kille som heter eller kallar sig för Bon Iver. Låten ni främst ska söka efter heter "Stacks". Ännu mera feel-good musik. Och när jag ändå håller på så spelades en annan otroligt bra låt i samma avsnitt, av ett band som även de har mer än en bra låt. People In Planes och låten heter "Light for the deadvine".


Bon Iver People In Planes

Storsjöyran är över, likaså festandet för denna sommar. Förvisso är det inte mycket kvar av sommaren, men jag tänkte jag undviker nämna det så låter det som jag är duktigare än vad jag är (vad bra jag lyckades med det..). Kan ju berätta lite om helgen som jag nu tjatat om så länge. Fredagen var bra med både värme och solsken. Jag och L gick på stan en sväng, mötte upp med J och sen satte vi oss på en restaurangs uteservering och beställde öl. Fick i o m det veta att mitt visa-kort gått ut och jag hade plötsligt inte ett öre. Som tur var kunde L låna ut pengar till mig tills vidare... det var iallafall en överraskning jag hade kunnat leva utan. Jag får hoppas att kortet ligger och väntar på mig i Umeå.

Efter god kinamat och tillfixande hemma hos L så drog vi tre till en park i stan där ett större gäng redan installerat sig. Efter ett tag började det spelas boll och jag har svårt att sitta still när jag väl kommit igång så jag spelade mest hela kvällen.. kan avslöja att det gjorde ont att gå dagen efter. Hur som helst, vid tio drog L och J för att se winnerbäck medan jag och grabbarna som var med for på mellanfest. Efter det var det öltältet Sjöbris på stråket som gällde hela kvällen, bortsett från då vi såg Säkert! som var mycket bättre än jag hade trott. Vid två kom vi överens om att vi skippar efterfest och gick hem.

Lördag. Bakis. Ont i vader, vrister, smalben...och i sidan upptäckte jag senare när jag lutade mig mot en hård kant. Var riktigt trött också och satt mest tyst och var borta i min egna värld. Till slut tyckte grabbarna att jag skulle dricka öl så jag kom igång igen och de lyckades övertala mig till slut. Som att det inte räckte så gick vi på stråket sen och där blev jag bjuden på 2 öl till...som tur var lyckades jag smyga 1/4 av min flaska i T:s glas..inte för att det gjorde nån större skillnad. Lyssnade på ett grymt band i öltältet, han som spelade fiol var löjligt duktig, han skulle kunna göra större saker än det där. Men det hade han nog gjort om han hade velat det. Gissar att han har grymt kul precis där han är. Nåja. Sen blev det hem och äta (laxfilé och färskpotatis), lite vin, mera öl och så förfest mitt i stan. Vi gick sen vid 22 kanske? Sjöbris igen, där blev det slagsmål efter ett tag. Tre väldigt modiga killar som gav sig på en ensam stackare. Jag ville gå emellan, men insåg trots alkoholpåverkan att jag skulle bli mosad som ett litet kryp så jag backade till slut undan, ungefär då vakterna kom och avbröt. Sen gick vi, dels för att vi tappat lusten att glädjefyllt skutta omkring, dels för att det var blodklegg på golvet och dels för att presidenttalet snart skulle sätta igång.