Det började en mörk och bister kväll för kanske tre veckor sen. Jag skulle som så många gånger förr förgylla min kväll med ett tvättpass. Maskinerna proppades med kläder, jag slog igång dem och gick iväg. Efter en timme var det alltså dags att hänga in i torkskåp. Då upptäckte jag att en av maskinerna bestämt sig för att tvätta min tvätt utan vatten. Nej, det fungerar inte. Lite surmulen blev jag och satte upp ett felmeddelande till reparatörerna. För att ta igen missad tvättning så försökte jag igen dagen efter. Fel på båda maskinerna, trots att det var två helt andra. Kvartersvärd och reparatörer blev inblandade och problemet löst. För den gången.

Nästa tillfälle kanske mest var mitt eget fel, då jag inte tittat efter på hyreskontraktet som jag inte skrivit på eller har i min ägo eftersom jag inte står på lägenheten. Det gick helt enkelt inte att boka tvätt-tid. Ytterligare irritation och lite skamsen över att behöva ringa kvartersvärden igen, som då förklarade för mig att man bara fick boka 8 pass per månad, därav har vi nu blivit spärrade från användning av tvättstugan till och med 1 december. Det roliga med det här systemet, förutom att man inte kan komma in i tvättstugan efter tvättpasset är över om man skulle råka glömma tvätten, är att om man bokar ett pass och sen kommer på att man inte kan då och bokar om - ja då gäller den bokningen som en av de stackars åtta man får varje månad. Fantastiskt system.

Nå. Det är inte slutet på det hela. Kvartersvärden informerade mig om att det finns en maskin för grovtvätt som man inte behöver boka och idag insåg jag att jag var tvungen att använda denna. Sagt och gjort. Jag slängde in tvätten. 41 minuter, det var ju inte farligt. När jag kom dit 50 minuter senare stod den på 0 minuter och snurrade fortfarande, om än sporadiskt. Och snurrade. Och snurrade. Efter 15-20 minuter slutade den äntligen. Vrider upp handtaget och.. inget händer. Jag ryckte och slet åt alla håll och kanter och jag har faktiskt inte helt förtvinade muskler numera så jag vägrade tro att det berodde på att jag var klen.

Skammen var total när jag för tredje gången inom loppet av en alldeles för kort tid fick ringa kvartersvärden. Han var där på 2 minuter och konstaterade att luckan inte gick att rubba. Han ringde tvättmaskinsreparatören som kom efter 10 minuter. Även han konstaterade att något inte stämde. Och det här var ju en tvättmaskin han inte riktigt var van vid - de går ju aldrig sönder. Grrr. Jag är övertygad om att tvättmaskinerna har gaddat ihop sig mot mig. Jag kommer osökt att tänka på Lisa Nilssons låt "Himlen runt hörnet" och textraden "Nån där uppe måste ha sett mig, och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur"

Efter tio minuters mekande fick han till slut upp luckan och jag fick äntligen hänga upp min blöta tvätt i torkskåpet i lägenheten. Till råga på allt hann det inte torka till träningen eftersom jag missade att värmen var nedvriden på halv effekt, så jag fick träna i gamla, fula och slitna träningskläder. Börjar undra om det inte är lika bra att jag handtvättar allt i badkaret framöver. Kan man utveckla tvättmaskinsfobi?