Det finns en första gång för allt och idag var det min tur. Jag gjorde en fenomenal vurpa med cykeln. På väg till Iksu var det inga problem alls, ingen halka. Men mycket kan tydligen hända på en timme. Temperaturen kan sjunka någon grad till exempel. Och trots att jag varit nästan orimligt försiktig sen jag började se annat folk ramla med sina cyklar så hände det. Jag kände att däcket gled och när jag ramlade i backen blev jag mer förvånad än skadad. Det tog några sekunder innan jag fattade att jag faktiskt ramlat. Skadekontroll, inga ben brutna. Det gjorde faktiskt inte ont alls. Jag var bara förvånad. De två gulliga tjejer som stannat när det hela hände måste ha frågat hur det gick, men eftersom jag var så upptagen med att vara förvånad så tog det ett tag innan jag insåg att jag kanske borde svara innan de ringde 112. Hur som helst... passa er, det kan hända er också.

Kvällen har annars ägnats åt broderiet och desperate housewives i brist på annat, och brist på annat är det, tro mig. Ett gott kvällsfika blev det iallafall. Färska dadlar, sharonfrukt, mandlar, vindruvor och en kopp rooibus-the med blåbärssmak.