Jag brukar aldrig aldrig glömma den. Men idag gjorde jag det. Jag stod utanför lägenhetsdörren och nyckeln låg på andra sidan. Så nära men så långt bort. Som tur var skulle kombo H komma en timme senare, men för att inte tvingas sitta på ett hårt stengolv och låtsas läsa i mitt kemi-kompendium så gick jag och hälsade på en kursare som bor ganska nära. Inte alls dumt att få fika och skratta åt diverse dråpligheter tillsammans. Det är skönt att inse ibland att åldern inte spelar någon större roll när man umgås. Det får iallafall mig att inte känna mig riktigt lika gammal. Åldern är ju bara en siffra, och det är helt okej eftersom jag inte kommer fylla år mer och stannar på 26.

På väg hem igen så gick jag förbi ett träd som något valt att dekorera med vackra ljusslingor. Är det något jag faktiskt gillar med vintern och juletider (nej, jag vet, 9 dagar kvar) så är det alla ljus som glimmar i det deprimerande mörkret. Mer ljus till folket.