Hur är det möjligt?!

image8  image9
Jag fattar verkligen ingenting. Jag har som mål att komma i mina Wrangler-jeans, storlek 26, till min födelsedag. Trodde att jag inte kunde knäppa dem nu. Men för att se hur långt bort det är så skulle jag prova dem idag. Jag fick igen dem och behövde inte ens kämpa! Fast valkarna finns där förstås och jag får väl ha som mål att de ska försvinna tills min födelsedag istället. Undrar dock om det kan vara så att jag faktiskt blivit av med lite vikt på de här två veckorna eller om det bara var en föreställning jag hade att jag inte skulle kunna få på mig dem? Jag väljer att tro det sista, kan inte ha tappat nåt i vikt på så kort tid...

Bara därför tror jag nu att jag ska väga mig en gång i veckan och se om det faktiskt ger resultat. Är som lite tråkigt att gå omkring och bara gissa sig till. Nåja. Nog om det.
Imorse var det verkligen motigt. Igår var en mindre lyckad dag och jag tänkte att nu skiter jag i att gå ut och gå, det ger ju ändå inget, mutter mutter... men så började jag peppa mig själv istället, och när jag märkte att jag fick igen byxorna så blev jag riktigt taggad och så kom jag mig iväg iallafall.
Stavgång i 50 minuter ungefär. Det var riktigt mycket blötsnö ute och en mindre snöstorm, men det kan man överleva. Skönt att komma hem och få äta min efterlängtade frukost. Om drygt en timme ska jag gå till Iksu, där jag tränar, och köra spinning 55 minuter. Har bara kört den en gång förut för flera år sen, och då höll jag på att svimma, och då lovade jag mig själv att aldrig mer försöka mig på det.

Men nu är det utmaningarnas tider och jag vet ju att det är grymt bra träning, så jag tänkte att jag skulle ge det ett eller några försök iallafall. Lite nervös är jag, ska bli spännande att se hur det går. Hör av mig senare idag om hur det gick..!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0