Nu på morronen så drömde jag att jag tänkte: "nu ska jag ju vakna, är inte klockan sex? kom igen nu, du ska ju upp nu"  Just då ringde väckaren. Konstigt. Hur kan kroppen vara så inställd på en tid? Hmm. Upp kom jag iallafall. Promenad och sen frukost. Precis som planerat så tog jag bort mackan från frukosten och nu är jag behagligt mätt - skönt! Idag är jag som sagt ledig.. det är så himla skönt. Det kvittar att jag ändå kliver upp samma tid, bara att veta att det inte finns nåt jag måste komma i tid till gör extremt mkt.

Har förresten börjat upptäcka en del kändisar på mornarna när jag är ute och går. Alltså lokala kändisar.. såna som är ute varje morron vid samma tid precis som jag. Men de jag känner igen är mestadels hundmänniskor. Sen finns det två tjejer jag alltid möter på väg tillbaka. Motionärer eller på väg till jobbet vet jag inte, men jag ser dem varje dag. Vi hälsar inte, men jag kan garantera att de känner igen mig också. Har alltid samma jacka och samma Nike-byxor på mig (jag tvättar ofta, så var det sagt) och mina glänsande röda stavar så jag skulle bli förvånad om de inte gjorde det. Är det någon annan som råkat ut för det här fenomenet? Tex åker till jobbet med buss och åker med samma människa/människor osv? Ska man hälsa eller bara konstatera i tysthet? Ja, jag vet inte. Jag kör med den svenska fegheten. Hälsar inte de så hälsar inte jag.

Nä, nu får jag ta och göra nåt av den här dan. Bara för att jag är ledig så måste jag inte slöa. Ha en bra dag!