Idag fick hon till det, Misse. Jag ids inte återge vad som var så roligt i kvällens lista så jag hänvisar helt enkelt till kanal5.se.. men helskönt avslut. Det var längesen jag fick ett sånt där skrattanfall som liksom återkommer lite då och då långt efteråt. Man fnissar sen åt saken när det dyker upp i tankarna och till slut är det ett leende på läpparna som folk undrar över när man strosar omkring alldeles själv. Det är faktiskt bland det bästa som finns, att se en annan människa le, utan någon eller något omkring henne/honom som uppenbart åstadkommit leendet. Jag undrar alltid vad personen tänker på. Men jag skulle nog inte vilja veta. Det kan ju vara något så omystiskt som ett misse-avsnitt som orsakat det.

Nu ska jag än en gång bli förtrollad av böckernas magiska värld och glömma bort min egen för en stund. God natt.