..jag längtar till helgen när jag ändå bara måste slita med studierna. Men av nån anledning slappnar jag automatiskt av när det blir fredag och tänker äntligen, nu är jag fri som en fågel och kan njuta av livet till fullo. Det är ju inte riktigt sant. Kanske inte ens i närheten. Jag vet inte om jag kan komma ihåg när jag njöt av mitt liv till fullo senast. Kanske kan jag få den känslan imorgon när jag buggar loss på dansgolvet. Jag hoppas det. Sen har jag funderat lite på vad det ska bli av lördagen. Det är ju trots allt lucia på söndag och på nåt sätt måste man ju fira det. Jo, det måste man, speciellt jag som inte gjort nåt riktigt galet på ett bra tag. Ingen fest på fyra helger. Det är ju nästan så att jag gått och blivit nykterist. Nej ve och fasa. Det här måste jag ta tag i. Vem är med mig?!

För övrigt vaknade jag kl 6 idag med. Detta trots att jag somnade senare än vanligt, alltså inte riktigt pensionärstid den här gången. Jag verkar iallafall ha en inställd mental väckarklocka. Hur stänger man av en sån?