Så var den över, den fruktade kvällen med en av Sveriges mest framstående kockar. En sån sak gör iallafall mig nervös, jag som aldrig jobbat i restaurang på riktigt och egentligen bara vet hur det fungerar tack vara hell's kitchen..hur tragiskt är inte det? Hur som helst så började dagen med att han frågade om vi sovit gott. Nej, sa jag. För jag hade drömt om vad som skulle hända hela natten, och vaknat flera gånger för att till slut kliva upp kl 6. Ont i magen av nervositet. Han bara skrattade och sa att det inte alls var nånting att oroa sig för, det skulle gå så bra.

Och vem hade kunnat ana att han hade rätt? Jag var galet nervös innan, då man bara gick och väntade på att första beställningen skulle komma. Alla var på helspänn. Sen när det satte igång så var det lite knackigt, men sen började det flyta på och jag som älskar när det går undan och när det är flyt blev glad och lite speedad och vårat team jobbade riktigt bra ihop och hade skitkul! Jag fick en tillsägning en gång, och det var helt klart befogat. En löjligt enkel sak som jag borde ha förstått. Men Mathias var väldigt lugn ändå och gick sedan igenom detta med alla efteråt, så vi (speciellt jag) skulle veta det till nästa gång.

Hur som helst, det var verkligen grymt kul att stå i luckan och lägga upp maten, det var verkligen ett spänningsmoment och jag är glad att jag hamnade på varmrätten där det hände lite mer. Kommunikationen var på topp och då är det en dröm att jobba i tempo. När kvällen väl var över hade jag svårt att förstå att det faktiskt inte skett någon större katastrof. Det här var också våran sista dag i köket för det här läsåret, och verkligen en bra kväll att sluta med. Mathias Dahlgren visade sig iallafall vara en snäll och sympatisk lärare, som gick omkring och skojade och skrattade hela kvällen. Tack för det!