Inte vet jag. Det känns inte som en bra första dag på året 2009. Jag är väl mest bitter och arg just nu över att jag glömde mitt enda par joggingskor i jämtland. Precis vad jag behövde. Jag som skulle sätta igång med träningen igen imorgon. Hoppas nu på att J kan ta med sig dem på väg upp till umeå.

Nyårsaftonen var iallafall riktigt lyckad. Det var en maskerad med temat historiska personer och valet föll på florence nightingale. Med en dags varsel så fick jag ändå till en rätt bra kostym. Väl där så började vi med en tipsrunda, eller vad man ska säga, där varje fråga hade en anknytning till varje persons namn, alltså de riktiga namnen, inte de historiska personernas. Sen skulle alla historiska personer ställa tre frågor om sig själv som olika lag fick svara på efter bästa förmåga. Mitt lag förlorade storartat med riktiga bottenopoäng...men roligt hade vi iallafall. Sen var det efterrättsbuffé och därefter tolvslaget då vi sprang till ålidhem centrum och stod i ring och sjöng old lang syne (med reservation för stavfel) tillsammans med lite annat folk. Resten av kvällen skuttade vi omkring till gamla klassiker som this is the way med e-type och leila k:s electric.

I början på kvällen råkade jag ut för en klassiker, en misstolkning av en fråga. En av tjejerna var en historisk person som jag inte kände igen så jag sa: det kanske är lite oförskämt att fråga, men vem är du? tjejen verkade tro att jag menade vem hon var på riktigt och började förklara hur hon kände den ena och den andra på festen och var hon kom ifrån och vad hon läste. Jag nickade och hummade och låtsades som ingenting och valde sen att inte fråga vem hon föreställde (det ord som jag antagligen borde använt från första början) eftersom det skulle varit så uppenbart att det var det jag frågade om först. Jag vet fortfarande inte vem hon föreställde, men förutom henne var jesus, marie curie, harald hårfager, jackie kennedy, einstein mfl där.

En sak jag missade i början på kvällen var att detta uppenbart var en parfest. Par som varit tillsammans länge klänger ju inte så mycket på varandra. Men ju längre kvällen led och ju högre promillehalten blev, desto kärvänligare blev folk. Jag var, precis som ni förstår, den enda som inte hade nån att klänga på. Som tur var hade jag gedigen sms-kontakt med en trevlig kille hela kvällen och den manliga kontakten räckte gott och väl för mig. Jag tror klockan var närmare halv tre när jag till slut avlägsnade mig från festen.

Hade verkligen inga förväntningar, men det visade sig ju bli en riktig höjdare, det bästa nyårsfirandet på många år. Den glada känslan från gårkvällen höll tyvärr inte i sig till idag. Jag fick inte ens en baksmälla att matcha all ångest. Jag måste vara den enda som blir mindre och mindre bakis med åren.

Jag önskar jag kunde säga att jag ska kämpa för att det här ska bli mitt hittills bästa år, men jag känner inte någon motivation alls. Men jag kan lova att jag ska göra mitt bästa för att hålla huvudet ovanför ytan.