Stressad

Så mycket att göra, så lite tid. Jag orkar verkligen inte med när det är för många saker samtidigt, det blir total meltdown. En sak jag dock är väldigt stolt över är att jag just tog beslutet att inte gå och träna ikväll, som jag brukar. Jag har verkligen inte tid och det skulle ta otroliga 3 viktiga pluggtimmar ifrån mig, det har jag inte råd med. Det finns fler dagar den här veckan jag kan träna, att jag har så svårt att släppa på just de rutinerna. Jaja.

Trots all stress så finns det en sak jag kan glädja mig åt. En viss person som jag nämnt ett par gånger de senaste dagarna, med just de orden "en viss person", ska jag mest största sannolikhet träffa i påsk. Jag är ingen naiv tonåring och tror att stråkmusik kommer spelas, rosenblad singla från luften och att våran första kram kommer gå i slow motion vid träffen. Men visst är det trevligt att drömma om det. Jag har förhoppningar, fast jag kämpat så hårt för att undvika dem, men hur ska jag någonsin bli mottaglig för att känna något för någon om jag inte tillåter mig själv att våga känna efter? Den här gången känner jag att det är värt det och blir jag besviken, ja då har jag iallafall gett det en chans. Den här personen är värd det, alla gånger. Nu känns det genast lite bättre, när jag fick "prata" lite om det. Nu ska det pluggas!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0