Ja tydligen. Här har jag gått omkring och känt mig som en gammal rugguggla som har käppen, rullatorn och rullstolen inom räckhåll, men så får en helt främmande människa mig att känna lite hopp igen. Om inte annat en stunds glädje över att såna som hon finns. Jag gick in på apoteket för att som vanligt slösa bort onödigt mycket pengar på lika onödiga nikotintuggummin. Eftersom att damen ( 50 + ) bakom kassan var ny på stället så hade hon ingen aning om att jag är en frekvent köpare av denna vara, så hon bad mig om legitimation. Tittade noga på årtalet och frågade sen hur gammal jag var då, 25? Nej nej, 26 sa jag, fyller 27. Jaså, ja ungdomen är härlig! Men, sa jag, jag känner mig inte så ung. Då skrattade hon hjärtligt och sken med hela ansiktet. "Jodå, du är ju i dina bästa år!". Tänk vad en helt främmande människa kan vara så vänlig mot en annan människa. Även om det inte är en stor ansträngning så ger det desto mer. Tack snälla tant.