Helt plötsligt får jag lust att sjunga lite smålöjliga låtar som "När vi två blir en" och "Det börjar verka kärlek banne mig". Som från ingenstans, helt otroligt. Att jag dessutom har fjärilar som dansar mambo i magen på mig och att det känns som jag druckit ett par starköl emellanåt gör inte saken sämre. Det kanske är någon slags sjukdom jag fått, med väldigt trevliga bieffekter. Fast de smålöjliga låtarna får jag nog nynna inombords, av hänsyn till andra.

Det är alltså en underdrift att jag mår oförskämt bra idag. Ingen grådaskig höstdag i världen kan ändra på det!