Har du någonsin varit med om känslan att någon slagit undan benen på dig, eller kanske varit med om det på riktigt? Den känslan fick jag ikväll. Något som man trodde var något annat än vad det verkligen var. Jag vet inte vad jag ska känna, tro eller tycka, eller vad jag borde känna, tro eller tycka. Jag befinner mig i ett slags vaccum just nu. Vill inte känna nånting alls. Jag önskar jag var känslomässigt död, vad skönt det hade varit. Eller om jag bara kunnat stänga av helt. Men vad för slags människa hade jag varit om jag hade kunnat göra det. Känslorna styr ju det mesta i vårt liv, visst är det så. Ingen kan påstå något annat.

Just nu vill jag som en grävling bara gräva ner mig i en mörk håla och stanna där tills det känns säkert att komma upp igen. Det är tur jag har så fantastiska vänner som stöttar mig i alla lägen och som kan hjälpa mig att förstå att jag inte är en värdelös person som ingen vill veta av, som gör en massa fel. Jag kanske inte kan förstå att det är så just nu, för just just nu är jag övertygad om att jag har gjort något fel, att jag betett mig på ett dåligt sätt och ja.. något måste jag ha gjort fel. Jag tror inte den känslan någonsin kommer försvinna. Jag vet heller inte om jag någonsin kommer öppna några dörrar igen, jag hade nog svårt med det förut. Nu stänger jag igen helt. Låt mig vara.