Jaha. Så var man ännu ett år närmare avgrunden. Ännu ett år, under vilket jag kommer ha ännu mera ångest över alla saker jag inte hunnit med ännu. "Ännu" verkar för övrigt vara dagens ord. Jag är inte särskilt glad över att bli äldre, det konstaterade jag redan då jag fyllde 18 och genomgick en något tidig 40-års kris. Jag har väl inte haft särskilt många planer i livet, men en sak var jag väldigt bestämd över redan vid 18 års ålder. "Om 10 år ska jag ha barn". Mmm just det. Om jag dessutom hade haft pojkvän i några år, var gift, bodde i hus och var färdigutbildad med minst ett år på arbetsmarknaden, ja då hade det inte varit några problem alls. Om man ska vara lite realistisk så är det inte särskilt ofta det ser ut så där, men jag var ung och dum när jag bestämde detta. Och man får ändra sig. Men en pojkvän måste jag ju ändå ha och prognosen säger att det ser mörkt ut. Väldigt mörkt. Och det där med att bli nunna, det är nog inte för mig.

Nåja. Dagen är redan startad med promenad/jogging och en god frukost i lugn och ro. Om en timme ska jag iväg till skolan och jobba med grupparbetet fram till tidig eftermiddag. Hem och panikstäda innan mamma och moster kommer, in till stan och äta på restaurang och så till sist bio. Det blir nog en särdeles trevlig dag. Imorgon däremot ska jag förhoppningsvis ha kalas med mina kompisar. Två vilt skilda dagar, men båda lär bli hur bra som helst. Och till Diego, grattis på årsdagen! Han har varit min i ett år nu, ett år och en halvtimme tror jag visst. Dags för dusch nu. Vi hörs!