Konstigt hur jag var beredd att spendera nästan alla mina pengar på nyårsfirandet när mina föräldrar förklarade dumheten i det, men insåg det idiotiska i det när min storebror förklarade precis samma sak. Är jag fortfarande kvar i trotsåldern? Jag tror visst det. Jag vet inte om det är en särskilt rolig upptäckt att jag är så långt ifrån att bli vuxen. Hur som helst så är det ju sant att det inte vore smart att spendera flera tusen på nyårsfirandet när jag inte vet hur det kommer bli ekonomiskt framöver. Men nån måtta får det vara, jag tänker inte stanna hemma och fira nyår. Så jag åker till Umeå. Utan planer. Men kombo H kommer vara hemma och kanske får jag vara med på ett hörn och fira med henne och några till.

Ensam blir jag nog inte. Men snopet och väldigt tråkigt att jag inte får fira med mina vänner i småland. Men man kan inte få allt här i världen. Jag ska vara glad att jag har ett hem t.ex. Det var inte självklart på juldagsmorgon, när delar av geografigränd stod i lågor. En lättnad att få upptäcka att det var huset bredvid vårat, även om jag förstås lider med de stackare som blev hemlösa. Imorgon får jag se spökhuset iallafall.

Bilder kommer läggas upp imorgon och jag förvarnar om många sådana på min katt Diego. Han har varit medelpunkten och till stor glädje för alla under julen. Honom får jag nog aldrig tillbaka, men det gör inte så mycket då jag ser hur glad han gör mina föräldrar.