Ja så sitter man här... jag lyssnar på skön musik av Elmo och tänker tillbaka på Lulekalaset förra året, då vi såg denna eminenta artist live, jag och mina sisters in crime. Det är en del av mitt liv jag aldrig, aldrig kommer glömma..den sommaren. Puh. Den här sommaren har varit nåt helt annat, men inte dålig för det. Bara annorlunda. Ikväll hade jag faktiskt inga planer och den senaste timmen eller så har jag pratat med min bästa vän på msn och tänkt tillbaka på gamla tider. Man glömmer lätt en del saker, och då är det bra att det finns personer som kan påminna en. Om både bra och dåliga saker. Men framför allt har det påmint mig om att det finns saker värda att minnas, även om det känns som åren bara flugit förbli utan att sätta spår. Spåren har satts, och jag tror de behövs spelas upp igen då och då. Vissa saker tål att spelas på repeat mer än andra förstås, men det är väl så det är med livet. Upp och ner, ner och upp.

Något jag insett mer och mer, ju längre jag varit singel, är att jag måste kunna göra mig själv lycklig, jag ska inte behöva nån annan för att trivas med livet och må bra. Jag tänker inte lägga ner all min energi på att hitta någon som kan komplettera mig. Jag ska lägga ner all min energi på att förstå att jag är bra som jag är. Det är mitt nya mål här i livet. Jag ska ta vara på de fina vänner jag har, göra sånt jag tycker om, som jag trivs med. Jag tror tyvärr att det är så att om någon kille vill komma mig in på livet nu så blir det inte lätt. Mitt känslomässiga liv känns lite som en gummivägg just nu. Allt som kommer emot det studsar tillbaka. Kanske förblir jag ensam, kanske inte. Just nu kan jag inte prioritera det iallafall. Nu ska jag fortsätta min lördagkväll med mer vänskapligt surr och mer bra musik. Ha det gott.