Tänkte jag skulle göra ugnspannkaka för en gångs skull. Men inte vilken som helst, utan en inte särskilt god som har ungefär lika mycket tuggmotstånd som smör. Nej, det var inte tänkt så. Min tanke, som i grund och botten var en mycket finurlig sådan, var att tillsätta mer protein än vad det normalt brukar vara i en pannkaka. Så jag bytte ut mer än hälften av vetemjölet till sojamjöl. Nu vet jag att det inte alls har samma egenskaper som vanligt mjöl. Antagligen är det väl de där eländiga glutentrådarna som inte existerar i sojamjölet. Typiskt. Nu får jag äta sladdrig pannkaka ytterligare 5 gånger, men det ska väl pränta in misstaget ordentligt iallafall. Jag slänger aldrig mat för den som undrar. Och jag hade i blåbär och dem är iallafall goda.

Jaha. Och jag skulle ju få saker gjorda idag, vilket skämt. Jag har vilat, det är ungefär vad jag hunnit med. Och gjort misslyckad pannkaka. Och nu dricker jag kaffe, gott kaffe. Jag ska fixa min meritlista nu, jag ska. Så fort jag druckit upp mitt kaffe, fyllt på min kopp och druckit upp det kaffet. På återseende.